Vad betyder and?
Bygger på Bonniers svenska ordbok av Peter A. Sjögren, Iréne Györki och Sten Malmström, 10:e upplagan 2010
Om det rör sig om två olika ord med samma stavning så markeras detta med en skiljelinje, se t ex ”negativ”.
Uttal skrivs alltid inom klamrar [-]. Ibland ligger uttalet i texten men oftast under rubriken ”Hur uttalas?”.
Streck under bokstav innebär att det är där betoningen på ordet ska ligga.
||-tecken markerar att böjningsändelse följer. Ändelserna ska läggas direkt till uppslagsordet: ”ring … || ‑en; -ar” ska uttydas: ”(en) ring bestämd form singularis ringen, obestämd form pluralis ringar”. Om uppslagsordet ändrar form vid en viss böjning, skrivs hela ordet eller åtminstone stammen om, t.ex. ”jätte -n; jättar”, ”överförd ‑fört.” Ord som slutar på –are är dock undantagna från denna regel.
Det finns en del inkonsekvenser på det här området, orsakade av sparsamhet med utrymme i boken, i det här fallet att inte sätta ut identiska böjningsuppgifter flera gånger i en artikel. Regeln i de allra flesta fall är att en punkt ”ärver” böjning uppåt i texten, d v s om det ligger en böjning under punkt 2 men ingen under punkt 1 så gäller punkt 2:s böjning för båda, men regeln är alltså inte 100-procentig.
Historik för and
- 1. and, fågel = fornsvenska, danska = fornisländska o. fornnorska ǫnd, medellågtyska ant, fornhögtyska anat, anit (nyhögtyska ente), anglosaxiska ened; av urgermanska *anuð-, *anið-, motsvarande latin anas (genitiv -atis), litauiska ántis; säkerligen ett indoeuropeiskt ord liksom gås. Med avseende på bildningen jämför hind. — Andrake, anddrake, andhanne, ank-bonde, Lucidor o. 1674: andrak = danska andrik, sannolikt från medellågtyska andrake, anderik med mera = fornhögtyska antrahho, anutrehho (nyhögtyska enterich), troligen av and o. en bildning till roten i latin regere, styra, härska (se regera). Det likbetydande drake (= lågtyska dialekt o. engelska) beror i så fall på folketymologisk ombildning. Annorlunda dock bland annat Suolahti Vogeln. s. 423.
- 2. and, skördetid, i t. ex. vårand, jämför det bibliska skördeanden, fornsvenska an(d) f., höstarbete o. skörd = fornisländska o. fornnorska ǫnn, av *azn-, jämför gotiska asans samt, med r av z, medellågtyska aren med mera, medelhögtyska erne, jämför medelhögtyska ernde (nyhögtyska ernte), vars dental väl är att sammanställa med den i svenska and. Urgermanska *asan-, *az(a)n-; jämför fornslaviska jesenĭ, höst, preuss. assanis; knappast, såsom antagits, besläktat med latin annōna, gröda (som kunde förutsätta ett äldre *azn-). Jämför ansa.
Not: Texten bygger på "Svensk etymologisk ordbok" av Elof Hellquist. Utgiven 1922. Ändringar har gjorts för denna digitala utgåva av Sinovum Media. Fel förekommer på grund av maskinell inläsning av texten.
Liknande ord till and
and i sammansättningar
Nästkommande ord
Mina sökningar
Dagens namnsdag
Mest söktaföregående vecka
Hur böjs and?
singular | plural | |||
---|---|---|---|---|
obestämd form | bestämd form | obestämd form | bestämd form | |
nominativ | en and | anden | änder | änderna |
genitiv | en ands | andens | änders | ändernas |
singular | ||
---|---|---|
obestämd form | bestämd form | |
nominativ | en and | anden |
genitiv | en ands | andens |