Definition av bysantin
- (historiskt) invånare i Bysans (Östromerska riket)
Under folkvandringstiden invaderades Bessarabien av goter, hunner, avarer, bysantinare, bulgarer, magyarer, petjeneger, östslaver, kumaner och mongoler.
Han bekämpade kraftigt det sönderfallande kalifatets emirer, men till sjöss var bysantinarna ännu underlägsna saracenernas rövarflottor.
Belägringen hävdes snart då ett uppror, lett av Murads trettonårige bror Mustafa och understött av såväl bysantinarna som flera turkiska emirat, kallade på sultanens uppmärksamhet i Anatolien.
Wolfs distinktion härstammar från schismen mellan romarna (alltså bysantinarna som vi kallar dem idag) och frankerna under 800-talet då Karl den store, i samförstånd med påven i Rom, ville legitimera sina maktanspråk genom att överta det romerska arvet.
Senare ockuperades området av östgoter, bysantiner och från 1000-talet italo-normander.
Not: Ordklasser och siffror hänvisar till synonymordboken överst. Exempelmeningarna kommer i huvudsak från svenska dagstidningar, tidskrifter, romaner, wikipedia och SVT.
singular | plural | |||
---|---|---|---|---|
obestämd form | bestämd form | obestämd form | bestämd form | |
nominativ | en bysantin | bysantinen | bysantiner | bysantinerna |
genitiv | en bysantins | bysantinens | bysantiners | bysantinernas |