Svenska Synonymer
Välj en ordbok


Svenska Synonymer
Välj en ordbok


Definition av bysantin

    1. (historiskt) invånare i Bysans (Östromerska riket)

Hur används ordet bysantin?

  1. Under folkvandringstiden invaderades Bessarabien av goter, hunner, avarer, bysantinare, bulgarer, magyarer, petjeneger, östslaver, kumaner och mongoler.

    Han bekämpade kraftigt det sönderfallande kalifatets emirer, men till sjöss var bysantinarna ännu underlägsna saracenernas rövarflottor.

    Belägringen hävdes snart då ett uppror, lett av Murads trettonårige bror Mustafa och understött av såväl bysantinarna som flera turkiska emirat, kallade på sultanens uppmärksamhet i Anatolien.

    Wolfs distinktion härstammar från schismen mellan romarna (alltså bysantinarna som vi kallar dem idag) och frankerna under 800-talet då Karl den store, i samförstånd med påven i Rom, ville legitimera sina maktanspråk genom att överta det romerska arvet.

    Senare ockuperades området av östgoter, bysantiner och från 1000-talet italo-normander.

Not: Ordklasser och siffror hänvisar till synonymordboken överst. Exempelmeningarna kommer i huvudsak från svenska dagstidningar, tidskrifter, romaner, wikipedia och SVT.

Mer innehåll nedan
Fortsätt scrolla
Vill du föreslå ett nytt ord eller rapportera ett fel?

Mina sökningar

    Dagens namnsdag

    Mest sökta

      Hur böjs bysantin?

      substantiv
      singularplural
      obestämd formbestämd formobestämd formbestämd form
      nominativen bysantinbysantinenbysantinerbysantinerna
      genitiven bysantinsbysantinensbysantinersbysantinernas