Definition av centralbyggnad
- byggnad med rund eller liksidig form vars mittersta rum täcks av en kupol (t.ex. Pantheon i Rom)
Den stora aulan (Aula Magna) i universitetets centralbyggnad.
Borgen bestod av en ringmur i kritsten med en centralbyggnad.
Kyrkans grundplan utgör en blandning av ett långhus och en centralbyggnad.
I Dresden byggde han först synagogan (1838 – 1840), en centralbyggnad i orientaliserande stil.
Det blev en röd trevånings centralbyggnad i tegel med två flyglar i två våningar.
Not: Ordklasser och siffror hänvisar till synonymordboken överst. Exempelmeningarna kommer i huvudsak från svenska dagstidningar, tidskrifter, romaner, wikipedia och SVT.
singular | plural | |||
---|---|---|---|---|
obestämd form | bestämd form | obestämd form | bestämd form | |
nominativ | en centralbyggnad | centralbyggnaden | centralbyggnader | centralbyggnaderna |
genitiv | en centralbyggnads | centralbyggnadens | centralbyggnaders | centralbyggnadernas |