Visar resultat för er, menade du ni?
Synonymer till er
eder, ni
Vill du föreslå ett nytt ord eller rapportera ett fel?
Vad betyder er?
Bygger på Bonniers svenska ordbok av Peter A. Sjögren, Iréne Györki och Sten Malmström, 10:e upplagan 2010
Om det rör sig om två olika ord med samma stavning så markeras detta med en skiljelinje, se t ex ”negativ”.
Uttal skrivs alltid inom klamrar [-]. Ibland ligger uttalet i texten men oftast under rubriken ”Hur uttalas?”.
Streck under bokstav innebär att det är där betoningen på ordet ska ligga.
||-tecken markerar att böjningsändelse följer. Ändelserna ska läggas direkt till uppslagsordet: ”ring … || ‑en; -ar” ska uttydas: ”(en) ring bestämd form singularis ringen, obestämd form pluralis ringar”. Om uppslagsordet ändrar form vid en viss böjning, skrivs hela ordet eller åtminstone stammen om, t.ex. ”jätte -n; jättar”, ”överförd ‑fört.” Ord som slutar på –are är dock undantagna från denna regel.
Det finns en del inkonsekvenser på det här området, orsakade av sparsamhet med utrymme i boken, i det här fallet att inte sätta ut identiska böjningsuppgifter flera gånger i en artikel. Regeln i de allra flesta fall är att en punkt ”ärver” böjning uppåt i texten, d v s om det ligger en böjning under punkt 2 men ingen under punkt 1 så gäller punkt 2:s böjning för båda, men regeln är alltså inte 100-procentig.
Hur används ordet er?
Jag vägrar låta er bestämma vilka som ska bort och vilka som ska få stanna.
Men även i shorts gäller det för er att ha snygga ben.
Släng er i väggen Justin Bieber och Miley Cyrus.
Vi är här för att be om Guds välsignelse över er och för att dela er glädje.
Jag vill faktiskt hävda att vi ligger en smula före er i jämställdhet eftersom ni har gått en motsatt väg och efter hand skapat ett samhälle på kvinnors premisser och inte mäns.
Not: Ordklasser och siffror hänvisar till synonymordboken överst. Exempelmeningarna kommer i huvudsak från svenska dagstidningar, tidskrifter, romaner, wikipedia och SVT.
Mer innehåll nedan
Fortsätt scrolla
Historik för er
- 1. er, se eder.
- 2. er-, prefix, nu betonat, förr obetonat, från lågtyska, nyhögtyska er- = fht. ir-, ar-, ur-, egentligen: ur, ut, i verb o. deverbativa ord uppkommen obetonad sidoform till fornsaxiska, fornhögtyska ur- = svenska ur, ur-.
Not: Texten bygger på "Svensk etymologisk ordbok" av Elof Hellquist. Utgiven 1922. Ändringar har gjorts för denna digitala utgåva av Sinovum Media. Fel förekommer på grund av maskinell inläsning av texten.