Synonymer till fallera

Uttryck med betydelsen fallera

• Falla ihop som ett korthus
  Betydelse: Rasa ihop; bildligt om att fallera totalt
  Exempel: "Husen föll ihop som ett korthus i orkanen; efter andra målet föll laget ihop som ett korthus"
• Falla platt till marken
  Betydelse: Misslyckas totalt
  Exempel: "Skämtet föll platt till marken, ingen i publiken skrattade"
• Gå galet
  Betydelse: Gå fel
  Exempel: "Något gick galet när planet skulle starta"
• Gå på tok
  Betydelse: Gå fel
  Exempel: "Allt gick på tok på bröllopet: maten räckte inte, det började regna och prästen tog fel på brudens namn"
• Gå snett
  Betydelse: Misslyckas
  Exempel: "Projektet började bra men snart gick allt snett"
• Gå åt fanders
  Betydelse: Misslyckas
  Exempel: "Det gick åt fanders för honom i OS"
• Gå åt helsike
  Betydelse: Misslyckas; förstöras
  Exempel: "Uppkörningen gick åt helsike; motorn har gått åt helsike"
• Gå överstyr
  Betydelse: Välta; falla omkull; misslyckas totalt
  Exempel: "Ekipaget gick överstyr och kusken gjorde en kullerbytta; planerna på en resa till Mars gick överstyr"
• Stupa på något
  Betydelse: Misslyckas i ett visst moment
  Exempel: "Planerna stupade på de höga kostnaderna"

0. Kan säkerheten fallera när flera parter är inblandade?

   Om vi skulle fallera i vår ålderskontroll och ansvarstagande skulle monopolet direkt ifrågasättas.

   Många bedömare befarar att Greklands försök att sanera statsfinanserna med hjälp av nödlån från andra euroländer och IMF ska fallera och att regeringen i Aten då måste börja skriva av skulder.

   Det är för övrigt varje kvarters fallera som får äran att avsluta festivalen.

   De institutioner som ställt ut skydd mot att Lehman ska fallera måste börja fundera på hur de ska möta sina åtagandena.

1. fallala, fallera, och så vidare, interj. o. substantiv, 1657: fala fala falallerila, Bellman 1791: falliralliralla och så vidare, motsvarande danska fallala med mera, engelska falala och så vidare, egentligen en refräng, bildad av tonbenämningarna fa o. la o. inkommen med den särsk. i England o. Italien odlade form av madrigalen, som med anl. av refrängen fått namnet fala. Palmlöf i SAOB.
2. fallera, verb, Wivallius, i äldre nysvenska även: göra konkurs (jämför följ.), från nyhögtyska fallieren, av italienska fallire, fela, slå fel (= franska faillir, se fela), av vulgärlatin *fallīre, biform till fallere detsamma, även: bedraga, av mycket omstritt ursprung (se, utom litteraturen hos Walde2, Reichelt Zfvergl. Sprachf. 46: 344); jämför fals l, falsk.