Vill du föreslå ett nytt ord eller rapportera ett fel?
Mer innehåll nedan
Fortsätt scrolla
Historik för harka
- 1. harka, räfsa, Var. rer. 1538: rastrum (hacka), occa (harv) = no.; väl från medellågtyska harke, räfsa (= ty.); till harka 2 i betydelse skrapa; jämför kratta, besläktat med nyhögtyska kratzen, skrapa, o. äldre nysvenska, svenska dialekt riva, räfsa, till verbet riva. — Härtill verbet harka, räfsa och dylikt, Hels. 1587, Broocman 1736.
- 2. harka, harkla, i dialekt även: skrapa = norska: rossla, skrapa, nyisländska: skrapa ihop, motsvarande lågtyska harken, harkla, skrapa, jämför fornisländska o. fornnorska harkask, väsnas, osv.; ljudhärmande, med urgermanska varianter harg-, hrak- o. utomgerm. kharg- (t. ex. i sanskrit kharj-, knarra) med flera, som kunna vara uppkomna oberoende av varandra. Av samma art äro svenska dialekt kraka, harkla, o. svenska dialekt rackla, rockla (varom se rackelhane). — Avledning: harkla detsamma - fornsvenska, no.; i svenska dialekt även: skrapa.
Not: Texten bygger på "Svensk etymologisk ordbok" av Elof Hellquist. Utgiven 1922. Ändringar har gjorts för denna digitala utgåva av Sinovum Media. Fel förekommer på grund av maskinell inläsning av texten.
Nästkommande ord
Mina sökningar
Dagens namnsdag
Mest söktaföregående vecka
Hur böjs harka?
| singular | plural | |||
|---|---|---|---|---|
| obestämd form | bestämd form | obestämd form | bestämd form | |
| nominativ | en harka | harkan | harkor | harkorna |
| genitiv | en harkas | harkans | harkors | harkornas |
| aktiv | passiv | |
|---|---|---|
| grundform | att harka | att harkas |
| nutid | harkar | harkas |
| dåtid | harkade | harkades |
| supinum | har|hade harkat | har|hade harkats |
| imperativ | harka | |
| particip | ||
| presens | harkande | |
| perfekt | en harkad ett harkat den|det|de harkade | |