Vill du föreslå ett nytt ord eller rapportera ett fel?
Mer innehåll nedan
Fortsätt scrolla
kälta i ordbok från 1870
Historik för kälta
- kälta, i dialekt även: skälla (med samma betyd.-skiftning som i käfsa), smått hosta, fornsvenska kælta, käxa; besläktat med östsvenska dialekt kälsa detsamma Se ut som iterativbildningar, urgermanska *kallatjan, resp. *kallisōn, till kalla, egentligen: ropa; med vanlig växling av -s- o. -t-avledn. i dylika verb. Å andra sidan kanske olämpligt att skilja från fornfrisiska kaltia, tala = medelhögtyska kalzen, kelzen, tala högt, skryta, vilka likaledes äro besläktat med kalla, fast bildningen är en annan (se även under kavat); jämför (?) forniriska adgladiur, tilltalar, ävensom under kältring.
Not: Texten bygger på "Svensk etymologisk ordbok" av Elof Hellquist. Utgiven 1922. Ändringar har gjorts för denna digitala utgåva av Sinovum Media. Fel förekommer på grund av maskinell inläsning av texten.
Liknande ord till kälta
Nästkommande ord
Mina sökningar
Dagens namnsdag
Mest söktaföregående vecka
Hur böjs kälta?
| aktiv | passiv | |
|---|---|---|
| grundform | att kälta | att kältas |
| nutid | kältar | kältas |
| dåtid | kältade | kältades |
| supinum | har|hade kältat | har|hade kältats |
| imperativ | kälta | |
| particip | ||
| presens | kältande | |