Historik för klake
- klake (dial.; allm.), frusen mark utan snö, tjäle och dylikt, i. skå. klage, klave, äldre nordiska klake, t. ex. 1630 = fornisländska o. fornnorska klaki, norska klake detsamma, danska dialekt klage, frusen jordklump; av urindoeuropeiska gla-g-, väl besläktat med latin glacies, is av en växelrot gla-k (se glass, glaciär, gletscher), avlägset besläktat med kall.
Not: Texten bygger på "Svensk etymologisk ordbok" av Elof Hellquist. Utgiven 1922. Ändringar har gjorts för denna digitala utgåva av Sinovum Media. Fel förekommer på grund av maskinell inläsning av texten.