Vill du föreslå ett nytt ord eller rapportera ett fel?
Mer innehåll nedan
Fortsätt scrolla
Historik för löt
- 1. löt, betesmark, utjord, i dialekt även:; liten gräsbevuxen dal mellan åkrar (begagnad till bete), fägata och dylikt, fägård = fornsvenska: betesmark med mera = fornisländska o. fornnorska laut, land, jord, norska: liten dal, gräsmark, i synnerhet omgiven av berg; av urgermanska *lautō-, avljudsform till luta (bildat som t. ex. fornisländska o. fornnorska braut, väg, till bryta); jämför finnl. dialekt löyto f., urholkning (av *lautiōn), o. finska lånordet lautta, fägård, av urgermanska *lauta-, Betyd.-utvecklingen är ungefär densamma som i norska slad, bland annat: vid öppen dal med svagt sluttande sidor:: slada, svagt luta. Betydelse 'betesmark, utmark' bero därpå, att betesmarkerna till de äldsta på höjderna anlagda byarna o. gårdarna lågo nedanför på sluttningarna o. på samma gång ofta voro utmärker. Se Sahlgren NoB 7: 96 f. — Jämför följande o. -lösa.
- 2. löt (hjul-), Schroderus 1639, till luta, egentligen etymologiskt identiskt med föregående Avljudsform: svenska dialekt lot m. ds.; jämför norska lot n., böjningspunkt i kölen. — En samvästgerm. beteckning för hjullöten är fornsaxiska, fornhögtyska felga f. (nyhögtyska felge), anglosaxiska fealg, fealh (engelska felly); danska fælg(e) från mlty.; för övrigt av omstritt ursprung.
Not: Texten bygger på "Svensk etymologisk ordbok" av Elof Hellquist. Utgiven 1922. Ändringar har gjorts för denna digitala utgåva av Sinovum Media. Fel förekommer på grund av maskinell inläsning av texten.
Nästkommande ord
Mina sökningar
Dagens namnsdag
Mest söktaföregående vecka
Hur böjs löt?
| singular | plural | |||
|---|---|---|---|---|
| obestämd form | bestämd form | obestämd form | bestämd form | |
| nominativ | en löt | löten | lötar | lötarna |
| genitiv | en löts | lötens | lötars | lötarnas |