Synonymer till linda

Betydelse: Spansk kortform av namnen Belinda och Rosalinda, som sannolikt kommer från det forntyskan och betyder den späda.

Namnsdag: 20 juni

• 1. brett band, binda (till exempel sådan som spädbarn förr lindades in i);
     ligga i sin linda vara alldeles i början || -n;
     lindor
• 2. vira om;
     linda någon runt sitt (lill)finger få någon att göra allt vad man vill;
     linda in mildra, dölja (till exempel kritik, jämför inlindad) || -de
• 3. (provinsiellt ord) åkerjord som inte brukas || -n;
     lindor

Uttryck som innehåller linda

• Kväva något i sin linda
  Betydelse: Stoppa något i ett tidigt skede
  Exempel: "Kuppförsöket kvävdes i sin linda"
• Ligga i sin linda
  Betydelse: Inte ha kommit långt i utvecklingen
  Exempel: "Filmprojektet är i sin linda och man har ännu inte satt något premiärdatum"
• linda någon i bom
  Betydelse: Vara överbeskyddande
  Exempel: "Han menade att man gör barnen en otjänst genom att linda in dem i bomull"
• Linda någon runt sitt lillfinger
  Betydelse: Få någon att göra allt man vill
  Exempel: "Det märktes att hon hade lindat honom runt sitt lillfinger"

• Betydelse: Lång, bred yllebindel, hvarmed dibarn lindas.

  Synonymer: band, bindel, list, rem, remsa

• Betydelse: Veckla band, bindel, snöre och dylikt omkring ett föremål.

  Synonymer: veckla, vinda, vira, svepa, vepa, veva, fläta, slinga

1. 1. linda, träde = fornsvenska, ett speciellt svenskt ord; vanligen betraktat som en avljudsform (urgermanska *lendiōn) till land o. enligt somliga även till lund, det senare mycket ovisst.
2. 2. linda, barn- och dylikt, oblik form av äldre nysvenska linde Lind 1749 = fornsvenska: bindel, gördel, kvinnobälte = fornisländska o. fornnorska lindi, norska, äldre danska linde, av urgermanska *lindan-, till medellågtyska lint, öfris lind med mera, band använt till besättning o. d.; väl till nyhögtyska dialekt o. anglosaxiska lind, bast, som i sin tur anses höra till trädnamnet lind; alltså egentligen: gördel och dylikt av lindbast; eller snarare utan förmedling av lind, direkt till den adj.-stam lind-, varav trädnamnet anses bildat; otänkbart är för övrigt ej, att ordet i stället bör sammanhållas med latin linteum, linne (Walde s. 434). — Härav verbet linda.