lisa - namnsdag och betydelse
Betydelse: Svensk variant av det hebreiska namnet Elisabet: Gud är fullkomlighet.
Namnsdag: 20 september
Vad betyder lisa?
Bygger på Bonniers svenska ordbok av Peter A. Sjögren, Iréne Györki och Sten Malmström, 10:e upplagan 2010
Om det rör sig om två olika ord med samma stavning så markeras detta med en skiljelinje, se t ex ”negativ”.
Uttal skrivs alltid inom klamrar [-]. Ibland ligger uttalet i texten men oftast under rubriken ”Hur uttalas?”.
Streck under bokstav innebär att det är där betoningen på ordet ska ligga.
||-tecken markerar att böjningsändelse följer. Ändelserna ska läggas direkt till uppslagsordet: ”ring … || ‑en; -ar” ska uttydas: ”(en) ring bestämd form singularis ringen, obestämd form pluralis ringar”. Om uppslagsordet ändrar form vid en viss böjning, skrivs hela ordet eller åtminstone stammen om, t.ex. ”jätte -n; jättar”, ”överförd ‑fört.” Ord som slutar på –are är dock undantagna från denna regel.
Det finns en del inkonsekvenser på det här området, orsakade av sparsamhet med utrymme i boken, i det här fallet att inte sätta ut identiska böjningsuppgifter flera gånger i en artikel. Regeln i de allra flesta fall är att en punkt ”ärver” böjning uppåt i texten, d v s om det ligger en böjning under punkt 2 men ingen under punkt 1 så gäller punkt 2:s böjning för båda, men regeln är alltså inte 100-procentig.
Uttryck och ordspråk relaterade till lisa
Uttryck med betydelsen lisa
- som balsam för själen
Betydelse: Underbar att uppleva
Exempel: "Hennes röst är som balsam för själen"
Uttryck och ordspråk sammanställda av Sinovum Media.
lisa i ordbok från 1870
Källa: "Svenska språkets synonymer" av A.F. Dalin. Utgiven 1870.
Vissa ändringar har gjorts för denna digitala utgåva av Sinovum Media.
Historik för lisa
- 1. lisa, substantiv, oblik kasus till fornsvenska lise m., vila, ro, hugnad, hjälp, förskoning = norska lisa, danska lise, i äldre danska även: vila, ro; knappast inhemsk ordstam, men sannolikt såsom substantiv först brukat i de nordiska spr.; till medellågtyska adjektiv lîse, sakta, jämför fornhögtyska adverb lîso, sakta, stilla, medelhögtyska lîse, adjektiv (nyhögtyska leise). Enligt somliga en lågtyska form (med förlorat s), vars högtyska motsvarighet vore medelhögtyska linse ds.; kanske dock snarare växling av onasalerade o. nasalerade former. I alla händelser väl ytterst rotbesläktat med len o. där anförd ord. — Jämför följande o. lisma.
- 2. lisa, verb = fornsvenska, till föreg.
Not: Texten bygger på "Svensk etymologisk ordbok" av Elof Hellquist. Utgiven 1922. Ändringar har gjorts för denna digitala utgåva av Sinovum Media. Fel förekommer på grund av maskinell inläsning av texten.
Nästkommande ord
Mina sökningar
Dagens namnsdag
Mest söktaföregående vecka
Hur böjs lisa?
singular | ||
---|---|---|
obestämd form | bestämd form | |
nominativ | en lisa | lisan |
genitiv | en lisas | lisans |
aktiv | passiv | |
---|---|---|
grundform | att lisa | att lisas |
nutid | lisar | lisas |
dåtid | lisade | lisades |
supinum | har|hade lisat | har|hade lisats |
imperativ | lisa | |
particip | ||
presens | lisande |