Historik för miga
- miga, dialekt, kasta sitt vatten, fornsvenska mīgha = fornisländska o. fornnorska míga, norska miga, danska mige, medellågtyska mîgen, anglosaxiska mígan, samgerm. starkt verb, besläktat med latin mingere, forngrekiska omikheĩn detsamma, sanskrit mēhati, låter droppa, med motsvarande i iranska, armen. o. slavobalt. språk, alltså urgammalt indoeuropeiskt ord. Sedermera i nygerm. språk oftast ersatt av olika barnspråksbildningar (jämför pinka) eller omskrivningar. — Nomen agentis: svenska dialekt mege, könsdel på djur, norska mige, danska dialekt -mie (se under pinka).
Not: Texten bygger på "Svensk etymologisk ordbok" av Elof Hellquist. Utgiven 1922. Ändringar har gjorts för denna digitala utgåva av Sinovum Media. Fel förekommer på grund av maskinell inläsning av texten.