Synonymer till pläga
- (ngt åld. el. hö) bruka, ha för vana, ha för sed
- (åld.) undfägna, bjuda, förpläga, traktera
Vill du föreslå ett nytt ord eller rapportera ett fel?
Mer innehåll nedan
Fortsätt scrolla
pläga i ordbok från 1870
Källa: "Svenska språkets synonymer" av A.F. Dalin. Utgiven 1870.
Vissa ändringar har gjorts för denna digitala utgåva av Sinovum Media.
Historik för pläga
- pläga, fornsvenska plægha, taga sig av, förpläga, utöva, bruka med mera = senisländska plega, danska pleie, från medellågtyska plegen st. verbet i ungefär samma betydelse = fornsaxiska plegan, övertaga ansvaret för, lova = fornhögtyska pflegan, ansvara för, pläga med mera (nyhögtyska pflegen); med Vernersk växling: anglosaxiska pléon (*plehan), riskera och dylikt Ordet tillhör enligt Franck KZ 37: 132 f. med flera ursprungligen rättsspråket med de äldst uppvisade betydelse: ansvara för, vara förpliktad till, riskera; sedan: inlåta sig på, utöva; taga sig vänligt av, vårda; o. slutligen: ständigt taga sig av, bruka. I övrigt av ytterst omstritt ursprung. Undersökningen försvåras därav, att man ej säkert vet, om ordet är besläktat med anglosaxiska plegan och så vidare, röra sig snabbt, spela (engelska play). Enligt en ytterst grundlig, men icke övertygande utredning av Kauffmann ZfdPh 47: 153 f. skulle man emellertid ha att utgå från detta ord: anglosaxiska plega betyder företrädesvis 'livlig rörelse av vapen'; genom svängande av vapnen (fornisländska o. fornnorska vapnatak) gav tingsmenigheten sitt samtycke tillkänna; o. härur hade då de ovan anförda betydelse 'övertaga ansvaret för' och så vidare utvecklat sig; sedermera: under personligt ansvar förvalta, vårda, pläga. Ordets rättsliga karaktär har bättre än i grundordet bevarats i avledning plikt. — Ordet är knappast inhemskt germanskt; i alla händelser har med detta antagande ingen antaglig härledning framställts. Åtskilligt talar för riktigheten av Brøndals antagande av romanskt ursprung (Substrater og laan s. 142 f.). Enligt en förmodan av nämnde författare utgår vgerm. *plegan från vulgärlatin plebiare (plegiare, fornfranska pleiger), till plebium, plevium, till vulgärlatin verbet plebire, plevire, ett merovingiskt o. karolingiskt rättsuttryck 'förplikta sig', som bildats av plebs i en antagen betydelse 'ting, rättssammanträde', i merovingisk tid annars 'socken', jämför den äldre betydelse av socken. Samma plebium ligger till grund för fornfranska pleige (engelska pledge), pant.
Not: Texten bygger på "Svensk etymologisk ordbok" av Elof Hellquist. Utgiven 1922. Ändringar har gjorts för denna digitala utgåva av Sinovum Media. Fel förekommer på grund av maskinell inläsning av texten.
pläga i sammansättningar
Nästkommande ord
Mina sökningar
Dagens namnsdag
Mest söktaföregående vecka
Hur böjs pläga?
| aktiv | passiv | |
|---|---|---|
| grundform | att pläga | att plägas |
| nutid | plägar | plägas |
| dåtid | plägade | plägades |
| supinum | har|hade plägat | har|hade plägats |
| imperativ | pläga | |
| particip | ||
| presens | plägande | |
| perfekt | en plägad ett plägat den|det|de plägade | |