Historik för rod
- rod n., dalm. (ruæð m. m.), gärdsle, gärdselstång, kollekt. till fem.-bildn. fornisländska o. fornnorska róða, stång till höstack, norska -rōda, stång, fornsaxiska rôda, även: kors, fornhögtyska ruota (nyhögtyska rute, spö, ris), anglosaxiska ród, kors (om Kristi k.; engelska rood detsamma, rod, spö), av urgermanska *rōða-, *rōðō(n), från vilken senare form det finska lånordet ruoto, stång (jämför även under trod); möjligen med Lewy besläktat med latin ratis, flotte, egentligen: stockar? (jämför Walde). Alltså ett samgerm. ord för 'stång', som lever kvar i det ålderdomliga dalmålet. — Sverige dialekt rod förhåller sig till fornisländska o. fornnorska róða såsom t. ex. de likbetydande (svenska dialekt) trod till troda (se detta ord) eller som torv till torva.
Not: Texten bygger på "Svensk etymologisk ordbok" av Elof Hellquist. Utgiven 1922. Ändringar har gjorts för denna digitala utgåva av Sinovum Media. Fel förekommer på grund av maskinell inläsning av texten.