Historik för rué
- rué, Almqvist 1843: roué, av franska roué, egentligen part. pf. av rouer, avrätta med stegel o. hjul, av latin rotāre, vrida (= rotera); alltså egentligen: mogen för galgen. Använt av prins-regenten Filip av Orleans om kamraterna i hans utsvävningar. I tyskan äldst utan egentligen nedsättande betydelse: elegant, ung man på modet (ZfdW 10: 231).
Not: Texten bygger på "Svensk etymologisk ordbok" av Elof Hellquist. Utgiven 1922. Ändringar har gjorts för denna digitala utgåva av Sinovum Media. Fel förekommer på grund av maskinell inläsning av texten.