Vill du föreslå ett nytt ord eller rapportera ett fel?
Vad betyder sagen?
- se sägen 2
Bygger på Bonniers svenska ordbok av Peter A. Sjögren, Iréne Györki och Sten Malmström, 10:e upplagan 2010
Om det rör sig om två olika ord med samma stavning så markeras detta med en skiljelinje, se t ex ”negativ”.
Uttal skrivs alltid inom klamrar [-]. Ibland ligger uttalet i texten men oftast under rubriken ”Hur uttalas?”.
Streck under bokstav innebär att det är där betoningen på ordet ska ligga.
||-tecken markerar att böjningsändelse följer. Ändelserna ska läggas direkt till uppslagsordet: ”ring … || ‑en; -ar” ska uttydas: ”(en) ring bestämd form singularis ringen, obestämd form pluralis ringar”. Om uppslagsordet ändrar form vid en viss böjning, skrivs hela ordet eller åtminstone stammen om, t.ex. ”jätte -n; jättar”, ”överförd ‑fört.” Ord som slutar på –are är dock undantagna från denna regel.
Det finns en del inkonsekvenser på det här området, orsakade av sparsamhet med utrymme i boken, i det här fallet att inte sätta ut identiska böjningsuppgifter flera gånger i en artikel. Regeln i de allra flesta fall är att en punkt ”ärver” böjning uppåt i texten, d v s om det ligger en böjning under punkt 2 men ingen under punkt 1 så gäller punkt 2:s böjning för båda, men regeln är alltså inte 100-procentig.
Mer innehåll nedan
Fortsätt scrolla
Historik för sagen
- sagen, 1734: sajen; i betydelse 'sägen' t. ex. Bellman, Lenngren; annars ofta i förbindelse efter sagen; numera bl. i förbindelse bära syn för sagen, t. ex. Atterbom, jämför 1750: syn går för sagen; motsvarande i danska (jämför nedan); snarast av fornsvenska saghn, omtalande, berättelse, yttrande med mera = fornisländska o. fornnorska sǫgn, danska sagn, anglosaxiska segen, av urgermanska *saᵹēni-, verbalsubstantiv till urgermanska *saᵹēn (= säga); jämför saga; om biformen sägn se detta ord o. sägen. — Formen sagn beror antagl. på utvecklingen av s. k. svarabhaktivokal (ə) i ett fornsvenska saghn, med gh från sæghia; den ljudlagsenliga formen sagn (uttalad sangn), som i sin tur utgår från ett ursprungligare saghn, har givit äldre nysvenska sagn, t. ex. 1711; jämför sägen ~ sägn o. se Kock Ark. 9: 76, Sverige ljudh. 4: 422. Enligt Tamm Avledn.-änd. hos svenska substantiv s. 47 förutsätter däremot sagen en fornsvenska nomin. *saghin (*saᵹaini-), vartill från synkoperande kasus saghn. Möjligen har dock uttryck lånats från danskan.
Not: Texten bygger på "Svensk etymologisk ordbok" av Elof Hellquist. Utgiven 1922. Ändringar har gjorts för denna digitala utgåva av Sinovum Media. Fel förekommer på grund av maskinell inläsning av texten.