Synonymer till sjunga

• 0. frambringa toner med rösten: fåglarna sjunger;
     vara eller uppträda som sångare: hon sjunger på Operan;
     genljuda, ge eko: han slog i lyktstolpen så det sjöng;
     (bildlig betydelse) låta som sång: 'Än sjunger dyningen mot azurkusten' (Gullberg);
     framföra i toner: sjunga en visa;
     sjunga någons lov lovsjunga, berömma någon;
     sjunga på sista versen hålla på att ta slut;
     sjunga ut tala uppriktigt och kraftfullt, ta bladet från munnen || sjunger, sjöng, sjungit, sjungen

Uttryck med betydelsen sjunga

• ge hals
  Betydelse: Skrika, sjunga högt
  Exempel: "Åskådarna gav hals direkt när tjuren sprang in på arenan"
• I högan sky
  Betydelse: Skrika eller sjunga väldigt högt
  Exempel: "Pojken skrek i högan sky när getingen stack honom"
• Strö blommor för någon
  Betydelse: Hylla och lovprisa någon
  Exempel: "Hon blev generad när folk strödde blommor för henne"
• Stämma upp en sång
  Betydelse: Börja sjunga en sång
  Exempel: "Vännerna skålade och stämde upp en sång för födelsedagsbarnet"

0. Och här hördes Gessle under uppvärmningen sjunga om ljudet av ett annat hjärta.

   Assaf är uppvuxen i flyktinglägret Khan Younis och har arbetat med att sjunga på bröllop.

   Den kommande säsongen kommer publiken på Borås arena att sjunga Mohamed Banguras namn.

   Hon är den rutinerade programledaren som ska sjunga inför miljoner åskådare.

   Sångerskan har erkänt enligt CNN för reportrar att hon bestämde sig för att sjunga med stöd av ett förinspelat band.

• Betydelse: Med rösten frambringa en följd af högre och lägre toner, hvilka i sin helhet uttrycka någon viss känsla, själsstämning och så vidare

  Synonymer: tralla, gnola, nunna, skråla, joddla, lulla, kvittra, mässa

1. sjunga, fornsvenska slunga (med brytning liksom siunka) = fornisländska o. fornnorska syngva (med w-omljud), danska synge, gotiska sig g wän (även: föreläsa), fornfrisiska sionga, fornsaxiska, fornhögtyska, anglosaxiska singan (i fornhögtyska även: föreläsa, t. ex. Otfrid, o. kraxa; nyhögtyska singen, engelska sing); allm. urgermanska st. verb *singwan = urindoeuropeiska *sengUh-, vartill sannolikt forngrekiska omphé (av urindoeuropeiska *so/?#"/?ä), röst, orakel; jämför för övrigt sång o. singla. - Med avseende på betyd.-växlingen 'sjunga' ~ 'läsa', jämför bulgar, kniga péja, läsa en bok: fornslaviska péti, sjunga. — Sång i modern mening var väl för de förhistoriska folken okänd: vad som därmed betecknades, motsvarade snarast det föredragningssätt, som i förbleknad form kvarlever i den prästerliga predikotonen. Jämför under kväda. — I gotiska även liupön, till ljud. En rätt spridd indoeuropeiska beteckning är kan- i latin canere (se hane o. kantor); om forngrekiska aeidö, sjunger, se ode; om sanskrit gayati, litauiska gédöli detsamma under kvida. Jämför även gala. — A. nysvenska, svenska dialekt imperf. sång har utvecklats av fornsvenska sang (= nyhögtyska och så vidare) som lång, stång av läng-, stäng. Å. nysvenska, svenska dialekt söng beror på analogisk ombildning av samma slag som i sönk, sjönk, för äldre sank; utförligt härom Lundberg 2:dra st. verbalkl. s,. 147 f. Det från inf. o. pres. i böjningen inträngda j uppträder redan i fornsvenska, t. ex. siwngo, siwngin. — Var fågel sjunger efter sin näbb, fornsvenska hwcer fivgel sywngher, som hans nceb cer woxethy motsvarande i nyhögtyska med flera spr.