Hur används ordet skaldedikt?

Íslendingadrápa (Drapa om islänningar) är en isländsk skaldedikt som troligen tillkommit under 1100-talets senare hälft.

Drapa, även i försvenskad form dråpa (isl. drápa), var i fornnordisk skaldedikt ett högstämt kväde, ofta tillägnad en kung eller en jarl.

År 1814 utkom hon med " Gefion, skaldedikt i fyra sånger", som väckte uppmärksamhet och utmärkte sig för ett klingande språk och några episka partier, men som också ansågs förfelad genom det genealogiska innehållet, i det att författaren försökte leda sin ätts ursprung från asagudarna.

När skaldediktare komponerade lyrik för kungar, skrev de i syfte att lovsjunga kungen, skriva ner hans förhavanden och hylla honom.

Den fornnorska skaldedikten Ynglingatal från 900-talet omtalar ett taur som av vissa forskare identifierats med det fornsvenska ortnamnet Tør.