Synonymer till skam

• 0. något att skämmas för, skamlighet, vanheder;
     skamkänsla, blygsel;
     (några uttryck) stå där med skammen få skämmas;
     för skams skull för att inte behöva skämmas;
     skam till sägandes jag beklagar men ..., tyvärr;
     nu går skam på torra land nu går det sannerligen för långt;
     bita huvudet av skam (men) tappa all skamkänsla;
     komma på skam omintetgöra eller misslyckas;
     det var inte fy skam inte alls illa || -men

Uttryck med betydelsen skam

• Skämmas ögonen ur sig
  Betydelse: Skämmas väldigt mycket
  Exempel: "Hon skämdes ögonen ur sig när hon åkte fast för fortkörning"
• Tappa ansiktet
  Betydelse: Skämmas för något; se dålig ut
  Exempel: "Hon tappade ansiktet totalt när hon blev påkommen med att ljuga"
• Vilja sjunka genom golvet
  Betydelse: Skämmas så mycket att man vill fly
  Exempel: "Jag ville bara sjunka genom golvet när jag insåg att jag sagt fel på chefens namn"

0. - Nej det är en sådan djup skam i Iran.

   Hedersnormen säger att du är en skam som ska elimineras.

   Samtidigt har familjen Mandela och klanen Madiba dragits in i ett storbråk inför öppen ridå som drar skam över världens mest hyllade efternamn.

   Man berövar många barn en framtid och det är en skam att inte fler länder agerar och kritiserar Ryssland på den punkten.

   Den farhågan kom dock på skam i veckan då auktionshuset höll i försäljning av kinesisk konst.

• Betydelse: Den nedslående känsla, som väckes genom medvetandet af någon ofullkomlighet, något fel eller brott, hvarigenom man känner sig nedsatt eller föraktlig inför sig sjelf eller andra. Tillhör företrädesvis talspråket.

  Synonymer: blygd, blygsel, försyn

• Betydelse: Något att blygas för.

  Synonymer: vanheder, vanära, nesa, skamfläck

1. skam = fsv,: blygsel, förtret, skada med mera, även konkret: utskämd eller föraktlig person med mera = fornisländska o. fornnorska skomm, danska skam, fornsaxiska skama, fornhögtyska scama (nyhögtyska scham), anglosaxiska scamu (engelska shame), i avljudsförh. till medelhögtyska scheme. Vanligen liksom avledning skämmas fört till urindoeuropeiska roten (s)kam, betäcka, hölja (jämför hamn 1, lekamen), alltså: betäckning av ansiktet och så vidare till tecken av blygsel. Dock enligt andra till urgermanska *skam(m)a-, kort (se skämta), med grundbetydelse av 'förringande' eller dylikt, jämför särsk. den hos fornsvenska skam uppträdande betydelse 'skada', som i så fall vore den primära, varur den av 'skamkänsla' utvecklat sig (orsak > verkan). I alla händelser kan i de nordiska språk (märk -mm-) anslutning till skamm-, kort, ha egt rum. — Härtill även likbetyd. nyhögtyska schande och så vidare, av *skam-ö-(med övergång av m till n förr d; jämför hind, sand, sund), vartill skända (se d. o.). — Skam om den onde o. i svordomar (t. ex. Skam taa den som . . Brasck 1645) har delvis genom missförstånd uppstått av uttryck få skam, få skada, t. ex. Hund 1605 osv.; jämför pocker i samma betydelse, men ursprungligen 'koppor o. d.'. Se författare 1600-t.:s svenska s. 50 f., Å. W:son Munthe Stud. i mod. språk-vet. 2: 93, A. Lindqvist Språk o. st. 17: 100 f. Delvis väl också en fortsättning av sådana uttryck som fornsvenska 'som han hafdhe varit fulaste skam' (jämför under ful). — Bita huvudet av skammen, Ter. Andr. o. 1550 s. 66(6): 'then som har bittit huffuodz aff skammen', Petreius 1615; möts v. i da.; från lågtyska de scham de kopp afbiten.