Definition av slutvokal
- vokal som avslutar ett ord (t.ex. ana)
Med detta menas att vissa verb ibland ändrar slutvokal.
Imperativ uttrycks i singular genom stam + slutvokal, i plural genom tillägg av - eni till stammen.
Denna slutvokal lever ännu kvar i orsamålet, och går tillbaka på en ändelse motsvarande fornsvenska - umen.
Femininformer bildas regelbundet genom tillägg av - a (noia efter noi, ' pojke '), eventuellt efter att en annan slutvokal plockats bort (mestra efter mestre, ' mästare ').
En dativändelse med slutvokal levde kvar i t.ex. åsenmål från tidigt 1900-tal som - ume, respektive - ine, - une och som - umma i äldre evertsbergsmål.
Not: Ordklasser och siffror hänvisar till synonymordboken överst. Exempelmeningarna kommer i huvudsak från svenska dagstidningar, tidskrifter, romaner, wikipedia och SVT.