Historik för sprant
- sprant, svenska dialekt t. ex. Östergötland, där även som lokalt riksspråk, mycket livlig, skygg, om hästar, dessutom om människor: (ungef.) span.tig och dylikt el, stram, Gödecke 1884: 'den något spranta hållningen i stilen', Engelke Gla Norrkpg 1906: 'istadig eller »sprant» häst' (båda dessa författare födda i Norrköping), annars sällsynt i litter.: Ahrenberg 1901: 'sprant och rak'; till svenska dialekt sprinla (imperfekt sprant), springa, hoppa, slå ut (om löv o. blommor), bildat som svenska dialekt slant, hal, till slinta, vrång till urgermanska *wringan osv.; jämför engelska dialekt sprint, livlig, rask, medelhögtyska sprinz, uppspirande om blommor; se närmare under spritta. Samma betyd.-växling hos.de under det likbetyd, sprygg anförda orden; se även under sp rakfåle,.
Not: Texten bygger på "Svensk etymologisk ordbok" av Elof Hellquist. Utgiven 1922. Ändringar har gjorts för denna digitala utgåva av Sinovum Media. Fel förekommer på grund av maskinell inläsning av texten.