Historik för spält
- spält, ett slags vete, jämför spella Var. rer. 1538, jämte danska spelt 1550 från medellågtyska spelte = fornhögtyska spelza o. spelta (nyhögtyska spelz o. spelt), anglosaxiska, engelska spelt; från urgermanska språk kommer senlat, spelta (;> italienska) enligt Hoops Waldbäume s. 415 f., som i motsats till åtskilliga andra forskare anser j sädesslagsnamnet som inhemskt germanskt (latin spelta är i så fall ett av de äldsta latin lånorden från urgermanska språk) o. (liksom förut gissningsvis Falk-Torp) för det till urindoeuropeiska roten sp(h)el, klyva, i spjäll och så vidare med syftning på det för spältarterna karakteristiska sättet hos axen att vid tröskningen sönderdelas i de enstaka småaxen. - Tyskan har för 'spalt' dessutom en del mer eller mindre dialektiska, etymologiskt dunkla beteckningar såsom dinkel (redan i fhty.), en?-mer (fornhögtyska amer; även i svenska som lån: emmer t. ex. Berlin Läseb. i naturl.), vcsen (fornhögtyska fesa, även: hylsa; möjligen besläktat med latin pisnm). - Svaga spår av spalten ha påträffats i pålbyggnaderna vid Bie-lersee från bronsåldern.
Not: Texten bygger på "Svensk etymologisk ordbok" av Elof Hellquist. Utgiven 1922. Ändringar har gjorts för denna digitala utgåva av Sinovum Media. Fel förekommer på grund av maskinell inläsning av texten.