Synonymer till ströva
- vandra omkring, strosa, flanera, spankulera, promenera, spatsera, traska, gå, färdas, driva, fingå, lustvandra, ströga, vandra, fotvandra, gå utan mål
Vill du föreslå ett nytt ord eller rapportera ett fel?
Hur används ordet ströva?
Safran Foer besöker också farmerna där korna får ströva fritt och har allt ett djur kan tänkas önska sig.
Albrechtshof låg drygt en kilometer från Tiergarten och vi tillbringade åtskilliga timmar genom att ströva omkring i denna välvilliga park och fatta nödvändiga beslut.
Den som tycker om att ströva bland nu till stubbar förvandlad skog kommer inte att sakna skogen.
Han har tidigare även bötfällts för att ha låtit vissa djur ströva fritt.
Tänk om publiken kunnat ströva runt bland verken efter denna korta konstkurs.
Not: Ordklasser och siffror hänvisar till synonymordboken överst. Exempelmeningarna kommer i huvudsak från svenska dagstidningar, tidskrifter, romaner, wikipedia och SVT.
Mer innehåll nedan
Fortsätt scrolla
ströva i ordbok från 1870
Gammal stavning: Ströfva
Betydelse: Draga omkring hit och dit i landet, för att uppsöka något, plundra eller tigga.
Synonymer: gå, gånga, vandra, stiga, träda, vanka, vackla, skrida, vada, klättra, lustvandra, spatsera, promenera, tåga, marschera, troppa, rycka, driva, stryka, svärma, irra, knalla, masa, valla, mallra, palta, pallra, larva, kralla, hulta, stulta, tulta, strutta, stövla, traska, lunka, trippa, slinka, slingra, loma, tassa
Källa: "Svenska språkets synonymer" av A.F. Dalin. Utgiven 1870.
Vissa ändringar har gjorts för denna digitala utgåva av Sinovum Media.
Historik för ströva
- ströva, o. 1585, 1626, 1627, 1669,1671, 1712 blott om plundringståg, i de tre sistn. ex. i förbindelse med röva; väl lån från äldre danska sträve detsamma, även: plundra, jämte strevc, slrive; kanske med övergång av -ev- till -öv- såsom i stövel eller också med -ö- från lågtyska ströifen eller från röva varom nedan; för övrigt rätt oklart; väl i äldre danska streve med substitution av -é- för j -ei-9 från medelhögtyska, nyhögtyska streifen, ströva omkring med mera, av urgermanska *straipian - eller besläktat med holländska streepen detsamma, förr även: draga en linje och dylikt, besläktat med stripa; j i nyhögtyska sammansmält med medelhögtyska stränfen, avstryka, avdraga med mera, fornhögtyska stronfen = medellågtyska sirapen, lågtyska slröpcn, avstryka, stryka omkring med mera, anglosaxiska striepan, avstryka, beröva (engelska strip), av urgermanska *stranpian, till urgermanska *streupan (- medelhögtyska siriefen), av en parallellrot till streuk- i stryka. Jämför (delvis annorlunda) Noreen V. språk 3: 311 o. Falk-Torp s. 1178. Enligt Tamm Gr. s. 29 f. är däremot ströva lån från lågtyska ströifen, en från ht}7, härstammande variant till lågtyska ströpen, varom ovan. Det Hy. ordet har trol. i alla händelser inverkat på det danska (resp. svenska), se ovan. Att, som Tamm menar, även röva inverkat på formen, göres troligt därav, att röva och ströva på 1600-t. är ett slags stående förbindelse.
Not: Texten bygger på "Svensk etymologisk ordbok" av Elof Hellquist. Utgiven 1922. Ändringar har gjorts för denna digitala utgåva av Sinovum Media. Fel förekommer på grund av maskinell inläsning av texten.
ströva i sammansättningar
Nästkommande ord
Mina sökningar
Dagens namnsdag
Mest söktaföregående vecka
Hur böjs ströva?
| aktiv | passiv | |
|---|---|---|
| grundform | att ströva | att strövas |
| nutid | strövar | strövas |
| dåtid | strövade | strövades |
| supinum | har|hade strövat | har|hade strövats |
| imperativ | ströva | |
| particip | ||
| presens | strövande | |