Historik för to
- 1. to, i synnerhet sydsvensk dialektord, orensad ull (Skå., Hall., Blek.), orensat lin (allm. i Götal., även t. ex. i Södermanland m. m.), blånor, i Skå. även: djurhår i allm.; dessutom i vissa svenska o. norska dialekt: art, anlag, gry, fornsvenska tō n., ämne till spånad o. vävnad, lin o. hampa = fornisländska o. fornnorska tó, orensad ull eller lin, norska tō, lin, hampa med mera, äldre danska tō, (vanligen orensad) ull, anglosaxiska tów- i t. ex. tówtól, spinnredskap och dylikt, av urgermanska *tōwa-; nära besläktat med medellågtyska touw(e), tau, verktyg, skeppståg, rep (nyhögtyska tau; icke besläktat med tåg 2), medelengelska touw, blånor, drev (engelska tow); till gotiska taujan, göra, urnordiska (preter.) tawiðō (Gallehus), medellågtyska touwen, åstadkomma, göra, utrusta, garva med mera (holländska touwen, förfärdiga), fornhögtyska zouwen, förfärdiga, åstadkomma, till urindoeuropeiska roten dōu, göra, kanske i forngrekiska doũlos (dor. dō̃los), slav, träl, egentligen: arbetare (Lorentz IF 5: 342). — Instrumentalbildning på -l: fornsvenska tōl n., redskap = fornisländska o. fornnorska tól, norska tōl, anglosaxiska tól (engelska tool, bildat som skjul, tvål med flera, alltså av urgermanska *tōwla- (knappast med Torp Etym. Ordb. s. 794 av *tōwula-); jämför tvetola under tve-. — Med avseende på betyd.-växlingen 'göra' o. 'garva' se under garva.
- 2. to n., norrl. dialekt, dal mellan två berg, även i äldre nysvenska, t. ex. Spegel, om grönt o. slätt jordstycke i bergen = fornisländska o. fornnorska tó f., avsats i berg, norska tō, grön plätt mellan berg o. d.; av ovisst urspr.; enligt Torp Etym. Ordb. möjligen av urgermanska *tanhwō, besläktat med (dial.) tå 2 av *tanhu-.
Not: Texten bygger på "Svensk etymologisk ordbok" av Elof Hellquist. Utgiven 1922. Ändringar har gjorts för denna digitala utgåva av Sinovum Media. Fel förekommer på grund av maskinell inläsning av texten.