Historik för tule
- tule, svenska dialekt, (lustig)kurre och dylikt, även i äldre nysvenska, t. ex. 1730: 'En underlig tule', jämför Spegel Gi. 1712 = norska tūle, lustig-kurre, ung tjänare, äldre danska: karl, jämför norska tul m., våp, fjant, frisiska tûle, skämt, holländska tuil, nyck o. d.; med omljudsformerna svenska dialekt tyla, vara lustig, nojsa, även i äldre nysvenska t. ex. 1638, 1756, jämte tylare, norska tȳl(e), -a, våp och dylikt En del motsvarande ord betyda 'träla, slita', t. ex. svenska o. norska dialekt tula med norska substantiv tul m., jämför svenska dialekt tyla, vara långsam, söla; kanske snarast än skilja från de föregående Jämför ture.
Not: Texten bygger på "Svensk etymologisk ordbok" av Elof Hellquist. Utgiven 1922. Ändringar har gjorts för denna digitala utgåva av Sinovum Media. Fel förekommer på grund av maskinell inläsning av texten.