Historik för und-
- und- i sammansättning = norska, da.; åtminstone i regel från medellågtyska unt- (framför läppljud: um-; se um-), ont-, ent-, av fornsaxiska and-, ant- = nyhögtyska ent- och så vidare (se närmare prefixet an- 2 i anlete osv.), alltså av urgermanska and-, med u-, e- och så vidare på grund av tonlöshet; avljudsform till unþ- (i gotiska unþaþliuhan, undfly) o. und- (se undan), som möjligen också ingår i ett eller annat av de svenska orden på und-. — Hit höra t. ex. undfå, fornsvenska untfā (un[d]-, um-), jämför danska undfange, bli havande (egentl.: upptaga i sig) med mera, i äldre danska även 'mottaga', efter medellågtyska entvân, entfangen = fornhögtyska intfâhan (jämför nyhögtyska empfangen), anglosaxiska onfón; — undgå, fornsvenska untgā med mera = danska undgaa, från medellågtyska entgân = nyhögtyska entgehen; — undkomma, fornsvenska untkoma med mera = danska undkomme, från medellågtyska entkomen = nyhögtyska entkommen; — undseende, Ramel 1802, Palmblad o. Adlerbeth 1811 (ej i samtida ordböcker), till det mycket sällsynta äldre svenska undse, överse (med), t. ex. 1789, Adlerbeth, tidigare (enstaka) i andra betydelse = danska undse, från medellågtyska untsên (enf-), rädas för och dylikt, väl egentligen: undvika att se på, se bort från. Tycks vara ett av de ej få ord som o. 1790 inkommo från da.; jämför undvara; — undskylla sig, o. 1585 (aktivt), på 16- o. 1700-t. ofta enskylla (än-), ännu hos Sahlstedt 1773 (med undskylla som biform) o. Lindfors 1823 = danska undskylde, från medellågtyska entschulden = medelhögtyska (jämför nyhögtyska entschuldigen), egentligen: fritaga sig från beskyllning eller skuld; — undsäga, i äldre lagspr., hota, allmänt i äldre nysvenska, fornsvenska untsighia detsamma, även o. egentligen: uppsäga fred o. vänskap, tro o. huldhet = danska undsige, från medellågtyska entseggen i den senare betydelse = medelhögtyska entsagen detsamma (i nyhögtyska: avsäga sig, avstå ifrån); — undsätta, fornsvenska untsætia med mera = danska undsætte, från medellågtyska untsetten, befria = medelhögtyska entsetzen, även: avsätta (= ty.), egentligen: försätta ur ett visst tillstånd; nyhögtyska sich entsetzen, bliva förskräckt, egentligen: låta bringa sig ur fattningen; — undvara, 1794 (ej i 1700-t.:s ordb.), närmast från danska undvære, ombildat av medellågtyska untberen, umberen (jämför Tamm Nyhögtyska prefix s. 36), varav svenska umbära (se d. o.). Jämför Journ. f. svenska litt. 1798: 'Umvara i stället för umbära (i en övers, av 1798) lär icke vara Svenska'. — I vissa fall, t. ex. undfly, möjligen sammansmält med ett inhemskt und-; jämför gotiska unþa-þliuhan, i samma betyd.
Not: Texten bygger på "Svensk etymologisk ordbok" av Elof Hellquist. Utgiven 1922. Ändringar har gjorts för denna digitala utgåva av Sinovum Media. Fel förekommer på grund av maskinell inläsning av texten.