Svenska Synonymer
Välj en ordbok


Svenska Synonymer
Välj en ordbok


Vill du föreslå ett nytt ord eller rapportera ett fel?

Hur används ordet vagabond?

  1. Han lämnar dock sin asketiska vardag för att som vagabond söka sinnlighet.

    Som flyktig vagabond har jag sett varje etapp som ett provisorium och en förberedande rekognosering inför den stora bildningsresan.

    Tyra var något av en vagabond.

    Detta gav honom epitetet " Europas rikaste vagabond".

    Mowgli kommer från Barcelona men är nu en vagabond nästan utan ägodelar.

Not: Ordklasser och siffror hänvisar till synonymordboken överst. Exempelmeningarna kommer i huvudsak från svenska dagstidningar, tidskrifter, romaner, wikipedia och SVT.

Mer innehåll nedan
Fortsätt scrolla

Historik för vagabond

  1. vagabond, 1751; tidigare, 1664, o. icke sällan senare (t. ex. Atterbom, Palmblad) vagabund; av nyhögtyska vagabund resp. franska vagabond, kringströvande, landsstrykare, av latin adjektiv vagābundus, kringströvande, till vagāri (se föregående) + avledning -bundus (i cunctābundus, moribundus osv.), av urindoeuropeiska *bhu̯ondos, blivande (jämför amā-bo, jag skall älska), urbesläktat med bo o. bygga. — Av part. pres. vagans (genitiv -tis) kommer vagant, upptaget från det äldre språk, jämför t. ex. P. J. Gothus 1602: 'dieffuulens Vagant', Swedberg 1723: 'tiggiare och vaganter' = nyhögtyska vagant, förr särsk. om vandrande studiosi o. sångare.

Not: Texten bygger på "Svensk etymologisk ordbok" av Elof Hellquist. Utgiven 1922. Ändringar har gjorts för denna digitala utgåva av Sinovum Media. Fel förekommer på grund av maskinell inläsning av texten.

Mina sökningar

    Dagens namnsdag

    Mest sökta

      Hur böjs vagabond?

      substantiv
      singularplural
      obestämd formbestämd formobestämd formbestämd form
      nominativen vagabondvagabondenvagabondervagabonderna
      genitiven vagabondsvagabondensvagabondersvagabondernas