Vill du föreslå ett nytt ord eller rapportera ett fel?
Mer innehåll nedan
Fortsätt scrolla
Historik för vång
- vång, numera i synnerhet hos sydsvensk författare, t. ex. ofta hos Bååth: 'Och det skymmer mer och mer kring vångar och kring ödslig bygd', i dialekt huvudsakligen i Götal. o. vanligen i betydelse 'del av åkerjorden: gärde, skifte', i Skå. o. Hall. dessutom: bys eller hemmans inhägnade egor i motsats till utmarken, i Västergötland o. Smål. enligt Rietz även: hage, vret (i dessa senare landskap dock numera okänt å vidsträckta områden); i äldre ordb. sällan upptaget annat än som dialekt eller skånskt, fornsvenska vanger, område, gärde = fornisländska o. fornnorska vangr, fält, äng, norska vang, ängsslätt, danska vang, liten äng, gotiska waggs, paradis, fornsaxiska, fornhögtyska (i ortn.), anglosaxiska wang, fält, av urgermanska *wanga-, egentligen: böjning (om betyd.-utvecklingen se närmare äng), besläktat med sanskrit vanka-, krökning av en flod, vankú-, som går krokigt o. snett, osv.; nasalerad form till urindoeuropeiska u̯ak i latin vacillō, vacklar, o. möjligen även convexus, välvd (se konvex). — Med grammatisk växling: urgermanska *wanhō = fornisländska o. fornnorska vá f., vrå, vinkel (med samma betyd.-utveckling som i vinkel o. vrå), o. möjligen även fornisländska o. fornnorska vá, skada, olycka (se under ond o. särsk. våda); liksom också urgermanska adjektiv *wanha- = fornsaxiska wâh, förvänd, anglosaxiska wóh, krokig, förvänd. — För övrigt vanligt i ortnamn, t. ex. Vång, Vånga (egentligen plur.; jämför t. ex. Tveta, Valla och så vidare) med flera, vilkas spridning visa, att ordet varit i bruk över större delen av landet; jämför fornisländska o. fornnorska Folk-, þrúðvangr, Frejas o. Tors bostäder, nyhögtyska Ellwangen och så vidare — Hit höra också: fornisländska o. fornnorska vange, nyhögtyska wange, kind, varom under tinning; vidare; äldre nsv.. svenska dialekt vånge m., omväg, kringvandring, i dialekt även: inhägnad plats vid skallgång (av Dalin 1853 upptaget som 'jäg.'), vartill äldre nysvenska vängja, inringa, t. ex. Stiernhielm, svenska dialekt vänga ds.; ävensom ia-avledn. Vänge, ortnamn (se d. o.), o. ian-avledn. forngerm. folkn. Vangiones (lat.), slättborna (liksom Mariones, havsborna, jämför Tervingi, skogsboarna, under tjära, Greutingi. klipp- eller bergsboarna eller dylikt: gryt osv.). — Växelrot: urindoeuropeiska u̯eng i vanka, vinka, vinkel osv.
Not: Texten bygger på "Svensk etymologisk ordbok" av Elof Hellquist. Utgiven 1922. Ändringar har gjorts för denna digitala utgåva av Sinovum Media. Fel förekommer på grund av maskinell inläsning av texten.
Nästkommande ord
Mina sökningar
Dagens namnsdag
Mest söktaföregående vecka
Hur böjs vång?
| singular | plural | |||
|---|---|---|---|---|
| obestämd form | bestämd form | obestämd form | bestämd form | |
| nominativ | en vång | vången | vångar | vångarna |
| genitiv | en vångs | vångens | vångars | vångarnas |