Historik för äcka
- äcka, svenska dialekt, i vissa sydsvensk särsk. Skå.: körsla (jämför Cavallin Herdam. från 1686: 'echer och dagswerken'), i likn. betydelse 1636 från Ångerm., även i vissa ordb. t. ex. Möller 1790, Lindfors 1824; dessutom i bland annat norrl. dial.; vagn- o. skidspår (i Norrl. ättja och dylikt) = fornisländska o. fornnorska ekja, körande, norska ekkja, hjul- o. skidspår med mera, av urnordiska *akjōn = *-ækia i senare leden av åska o. möjligen även det från finskan (se tilläggen) lånade ackja, som i sin tur i urnordiska eller tidigare inkommit från nordiska (germ.) språk; till åka.
Not: Texten bygger på "Svensk etymologisk ordbok" av Elof Hellquist. Utgiven 1922. Ändringar har gjorts för denna digitala utgåva av Sinovum Media. Fel förekommer på grund av maskinell inläsning av texten.