Vad betyder ärg?
- grön beläggning på koppar (av olika kopparsalter) || -en
Bygger på Bonniers svenska ordbok av Peter A. Sjögren, Iréne Györki och Sten Malmström, 10:e upplagan 2010
Om det rör sig om två olika ord med samma stavning så markeras detta med en skiljelinje, se t ex ”negativ”.
Uttal skrivs alltid inom klamrar [-]. Ibland ligger uttalet i texten men oftast under rubriken ”Hur uttalas?”.
Streck under bokstav innebär att det är där betoningen på ordet ska ligga.
||-tecken markerar att böjningsändelse följer. Ändelserna ska läggas direkt till uppslagsordet: ”ring … || ‑en; -ar” ska uttydas: ”(en) ring bestämd form singularis ringen, obestämd form pluralis ringar”. Om uppslagsordet ändrar form vid en viss böjning, skrivs hela ordet eller åtminstone stammen om, t.ex. ”jätte -n; jättar”, ”överförd ‑fört.” Ord som slutar på –are är dock undantagna från denna regel.
Det finns en del inkonsekvenser på det här området, orsakade av sparsamhet med utrymme i boken, i det här fallet att inte sätta ut identiska böjningsuppgifter flera gånger i en artikel. Regeln i de allra flesta fall är att en punkt ”ärver” böjning uppåt i texten, d v s om det ligger en böjning under punkt 2 men ingen under punkt 1 så gäller punkt 2:s böjning för båda, men regeln är alltså inte 100-procentig.
Historik för ärg
- ärg, Schroderus o. 1638: ärgh, förr även ärga, erga, t. ex. Lex. Linc. 1640 = norska erj, danska ir(r), er(r), synkoperad form till ett fornsvenska *ērugher = fornisländska o. fornnorska *eirugr, avledning av fornsvenska ēr m. o. n., koppar, brons = fornisländska o. fornnorska eir n., äldre danska eer, gotiska aiz, fornsaxiska, fornhögtyska êr (vartill avledning êrin, adjektiv = nyhögtyska ehern), anglosaxiska ár, ǽr (engelska ore), av urgermanska *aiz- = latin aes n., sanskrit áyas; alltså ett samindoeur. ord (jämför under koppar). Enligt somliga rotbesläktat med järn (*īs-) o. hörande till en rot ai, glänsa (med utvidgningen ai-dh, varom se id 1); åtminstone det senare mycket ovisst. — Överensstämmelsen mellan suffix-konson. i den isolerade växelformen norska eirk m. o. n., ärg, o. latin aerugo, rost, är, trots Falk-Torp, Kluge o. Much, säkerligen rent tillfällig. Ordet är i stället ett deverbativum till verbet eirka, göra ärgig, en k-avledn. av verbet eira eller substantiv eir. — Till latin aes hör sannolikt verbet æstimāre, värdera, varav svenska estimera, dialekt exmera (se under ära).
Not: Texten bygger på "Svensk etymologisk ordbok" av Elof Hellquist. Utgiven 1922. Ändringar har gjorts för denna digitala utgåva av Sinovum Media. Fel förekommer på grund av maskinell inläsning av texten.
Liknande ord till ärg
ärg i sammansättningar
Nästkommande ord
Mina sökningar
Dagens namnsdag
Mest söktaföregående vecka
Hur böjs ärg?
singular | ||
---|---|---|
obestämd form | bestämd form | |
nominativ | en ärg | ärgen |
genitiv | en ärgs | ärgens |