Vill du föreslå ett nytt ord eller rapportera ett fel?
Vad betyder hin?
Bygger på Bonniers svenska ordbok av Peter A. Sjögren, Iréne Györki och Sten Malmström, 10:e upplagan 2010
Om det rör sig om två olika ord med samma stavning så markeras detta med en skiljelinje, se t ex ”negativ”.
Uttal skrivs alltid inom klamrar [-]. Ibland ligger uttalet i texten men oftast under rubriken ”Hur uttalas?”.
Streck under bokstav innebär att det är där betoningen på ordet ska ligga.
||-tecken markerar att böjningsändelse följer. Ändelserna ska läggas direkt till uppslagsordet: ”ring … || ‑en; -ar” ska uttydas: ”(en) ring bestämd form singularis ringen, obestämd form pluralis ringar”. Om uppslagsordet ändrar form vid en viss böjning, skrivs hela ordet eller åtminstone stammen om, t.ex. ”jätte -n; jättar”, ”överförd ‑fört.” Ord som slutar på –are är dock undantagna från denna regel.
Det finns en del inkonsekvenser på det här området, orsakade av sparsamhet med utrymme i boken, i det här fallet att inte sätta ut identiska böjningsuppgifter flera gånger i en artikel. Regeln i de allra flesta fall är att en punkt ”ärver” böjning uppåt i texten, d v s om det ligger en böjning under punkt 2 men ingen under punkt 1 så gäller punkt 2:s böjning för båda, men regeln är alltså inte 100-procentig.
Uttryck och ordspråk relaterade till hin
Uttryck som innehåller hin
- Ett hår av hin
Betydelse: Ondsint; elak
Exempel: "Han är ett riktigt hår av hin"
Uttryck och ordspråk sammanställda av Sinovum Media.
Mer innehåll nedan
Fortsätt scrolla
Historik för hin
- hin, minne av ett fornsvenska demonstr. pron. kvar i gamla bibelövers., t. ex. 'medan hin ännu långt borta är' Luc. 14: 32 (= den förre, den andre) o. i svenska dialekt ävensom i hinsidan, hinsides, på andra sidan, o. hin onde, hin håle (jämför 1649: det weet den hååle, av hårde, jämför Lind 1749: hin hårde; med rd > 'tjockt' l > vanligt l, jämför fälknäpp, sköl, stel, svål, Åmål) o. elliptiskt endast hin, samtliga uttryck (liksom även det likbetyd. den o. den) redan på 1600-t.; jämför Stiernhielm: hin stygge; av fornsvenska hin, den där, den andre, även som best. art. framför adjektiv (+ substantiv) = fornisländska o. fornnorska hinn, ett speciellt nordiska ord, av omstritt ursprung: möjligen uppkommet genom sammansmältning av två ord: dels 1. det fornnord. demonstr. pron. enn, inn (kvar som best. slutartikel, i dag-en osv.), av något oviss upprinnelse: jämför gotiska jains, nyhögtyska jener, den där, eller fornhögtyska enêr detsamma, fornslaviska onŭ, han; dels 2. pronominalstammen hi- i gotiska hita, det, och så vidare Knappast är hin en urgammal bildning (enligt somliga: n-avledn. till ett hī- = urindoeuropeiska kei i forngrekiska (e)keī, där, lokativ till urindoeuropeiska pron.-stammen ke-, där, varom under hit; i så fall analog med min, din osv.). — Motsvarigheter till hin onde och så vidare äro svenska den lede, svenska dialekt den farlige, den fule, den sure osv.
Not: Texten bygger på "Svensk etymologisk ordbok" av Elof Hellquist. Utgiven 1922. Ändringar har gjorts för denna digitala utgåva av Sinovum Media. Fel förekommer på grund av maskinell inläsning av texten.