Vill du föreslå ett nytt ord eller rapportera ett fel?
Mer innehåll nedan
Fortsätt scrolla
sportel i ordbok från 1870
Historik för sportel
- sportel, Serenius 1734, plural förr nästan regelbundet sportlar (ännu t. ex. Topelius), från nyhögtyska sportel (o. 1500), från latin sportula, skänk, gåva, tidigare matportion till skyddslingar, men egentligen om den lilla korg, i vilken maten lades, förminskningsord till sporta, korg, som enligt Schulze genom etruskisk förmedling lånats från forngrekiska spyrida, ackus. till spyris, flätad korg.
Not: Texten bygger på "Svensk etymologisk ordbok" av Elof Hellquist. Utgiven 1922. Ändringar har gjorts för denna digitala utgåva av Sinovum Media. Fel förekommer på grund av maskinell inläsning av texten.
Nästkommande ord
Mina sökningar
Dagens namnsdag
Mest söktaföregående vecka
Hur böjs sportel?
| singular | plural | |||
|---|---|---|---|---|
| obestämd form | bestämd form | obestämd form | bestämd form | |
| nominativ | en sportel | sporteln | sportler | sportlerna |
| genitiv | en sportels | sportelns | sportlers | sportlernas |