Synonymer till värd

• 1. person som man är gäst hos;
     person som man hyr bostad av;
     person som förestår ett hotell, pensionat eller dylikt.
  2. (biologisk term) organism som en parasit lever på || -en;
     -ar
• 3. som har ett visst värde: ringen är värd 1 000 kr.;
     (bildlig betydelse) som uppväger en viss insats: det är mödan värt att ...;
     se även värt
  4. förtjänt, värdig: hon är värd priset || värt

Uttryck med betydelsen värd

• Lön för mödan
  Betydelse: Belöning för ens ansträngningar
  Exempel: "Pizzan var lön för mödan efter den ansträngande flytten"

subst.

1. Svenska handbollförbundet har anmält intresse till att vara värd för tre olika mästerskap framöver.

   Idag står Sverige värd för ett viktigt internationellt möte om Arktis.

   Eftersom svenska Petra Mede är värd för själva showen blir behovet av vägledning för de svenska tittarna mindre.

   Obama kramade om sin värd Netanyahu samt president Shimon Peres innan det var dags för ländernas nationalsånger.

   Under natten till tisdagen svensk tid stod han värd för en judisk påskmiddag för ett litet sällskap medarbetare.

2. Parasiten kan leva länge i sin värd.

1. 1. värd, adjektiv, fornsvenska værþer, värd, värdig, värderad (om dessa betydelse jämför nedan) = fornisländska o. fornnorska verðr, danska vrd, gotiska waírþs, fornsaxiska werth, fornhögtyska werd (nyhögtyska wert), anglosaxiska weorð (engelska worth; från anglosaxiska väl även kymriska gwerth), av urgermanska *werþa-, varav det gamla finska lånordet verta, liksom även litauiska ver̃tas o. fornslaviska -vrědǔ komma från urgermanska språk Härjämte urgermanska *werþia- i anglosaxiska wierðe. För övrigt flertydigt. Möjligen med Brugmann IF 13: 88 n. 1 = urgermanska *werþa-, *werða-, vänd mot, i gotiska -waírþs och så vidare (se antvarda, invärtes, vart 1), o. i så fall att förbinda med forniriska frith-, mot, o. latin adverb vorsus; med samma betyd.-utveckling som i latin pretium, värde, pris, till ett adjektiv *pretios, till urindoeuropeiska preposition *preti, emot (= lett. pret ~ forngrekiska proti, prós), om denna Prellwitz' o. Brugmanns tolkning är riktig (varför bland annat kunde tala parallellen med forngrekiska antí pollō̃n esti, han är likvärdig med många); alltså i båda fallen: gällande som motprestation eller dylikt Bartholomæ ZfdW 9: 18 förbinder värd med ung-avest. avarəlā, värdeföremål. Ävenledes har man, icke utan skäl, tänkt på ett to-particip till urindoeuropeiska u̯er i fornhögtyska werên, betala, lämna säkerhet (nyhögtyska gewähren); jämför medelhögtyska wer(e), betalning, pris, ävensom under garanti, en ordstam som för övrigt saknar tillfredsställande härledning; se värd 2. Enligt Fick o. Kluge skulle ordet däremot höra samman med stammen i var 3 (vaksam), vara 3, bevara och så vidare (med vilka enligt somliga det nyss nämnda fornhögtyska werên o. värd, substantiv, äro besläktade). Jämför värde, värdes, värdigas. — Den gamla betydelse 'värdig' ingår i gamla bibelövers.: 'Hwilken som älskar fader och moder mer än mig, han är mig icke wärd' (i nya översättningslån: 'värdig', Matt. 10: 39); betydelse 'värderad, aktad' i det numera föga använda 'Min värde vän' o. det mera brukliga 'den värde talaren' och dylikt — I sammansättning står ordet ofta på gränsen till avledning, såsom t. ex. anammansvärd (1811, efter nyhögtyska annehmenswert), avsevärd 1871, avskyvärd (1712: 'De mest afsky värde laster', Weste 1807, men ej Sahlstedt 1773; ej i da.; jämför nyhögtyska verabscheuens-würdig, motsvarande äldre svenska afskyvärdig, avundsvärd (Lidner 1791 1: 214, uppl. 1812, Lenngren o. 1795; jämför nyhögtyska (be)neidenswert), beaktansvärd (E. H. Tegnér 1870; efter nyhögtyska beachtenswert), behjärtansvärd (1855; efter nyhögtyska beherz(ig)enswert), beklagansvärd (Kellgren 1792; efter nyhögtyska beklagenswert), bemärkansvärd (Reuterdahl 1852; efter nyhögtyska bemerkenswert), berömvärd (1626, i två ord; 1678), beundransvärd (1788: efter nyhögtyska bewundernswert), dyrkansvärd, efterföljansvärd (Reuterdahl 1843; jämför 1756: efterföljningsvärd; efter nyhögtyska nachahmenswert), fasansvärd (Möller med flera 1790, Leopold osv.), fruktansvärd (1675 osv.; tidigast skrivet i två ord), förvånansvärd (t. ex. 1886; efter nyhögtyska erstaunenswert), heder-, klander-, lov-, läs-, nämn-, prisvärd, rysansvärd (efter fasans- o. d.), se-, straffvärd, tillbedjansvärd, vördnadsvärd, älskvärd (Spegel 1685, vanligt först på 1790-t., Thorild och så vidare, jämför danska elskværdig), älskansvärd (Lindschöld 1669: älskans värd, Österling 1708: älskand värd, Möller 1755 och så vidare, synnerl. gärna använt under 1700-t:s senare årtionden, numera rätt sällsynt; förr även -värdig; efter nyhögtyska liebenswürdig), ömkansvärd (t. ex. Kellgren G. Vas.; förr även ömkansvärdig), önskvärd osv.; de många på -ans (utan motsvarande substantiv på -an) alltså analogibildningar efter dyrkans- och dylikt samt nyhögtyska ord på -ens-.
2. 2. värd, substantiv, t. ex. L. Petri 1559: 'är altidh huar thens andras werdh' = danska vert, från medellågtyska wert (genitiv -des), av fornsaxiska werd, wird, värd, husbonde, gästvän, äkta man = gotiska wairþus, värd, gästvän, fornhögtyska, nyhögtyska wirt, värd, särsk. förr även: husbonde, familjeöverhuvud, äkta man (saknas i ags.), av urgermanska *werðu-. Egentligen om husbonden i motsättning till 'gästerna' eller 'främlingarna', alltså av samma innebörd som indoeuropeiska *ghosti-potis, dvs. 'gästherren' = latin hospes (se hospital, despot o. nedan). För övrigt trots många framställda förslag utan ens närmelsevis säker härledning. Kanske snarast med Fick med flera sammanhängande med urgermanska *werþu- eller *werðu-, måltid, i nattvard och så vidare (se d. o.), som kan utgå från en rot u̯er i betydelse 'sörja för', i avljudsförh. till var 3, varse och så vidare, vård (jämför också ovan under värd 1) o. sålunda även till det till betydelse närstående anglosaxiska hláford (*hláfweard = lord; se även lev). Möjligen syftar i så fall ordet närmast på de plikter gentemot gästen, som ålågo värden icke blott i fråga om materiell undfägnad utan snarast med hänsyn till hans säkerhet o. okränkbarhet; jämför särsk. fornhögtyska werên, lämna säkerhet för. För övrigt, enligt Fick-Torp, i avljudsförh. till medelhögtyska ürte, urte, värdshus, dryckeslag, sällskap (vartill jämför Kauffmann WuS 2: 22). — Betydelse 'värd' o. 'gästvän' finnas även förenade hos latin hospes (jämför hospital); liksom betydelse 'värd, husbonde, äkta man' hos de fnord. motsvarande till 'husbonde' (jämför engelska husband), vilket jämte bonde väl är det inhemska nordiska ord, som till betyd.-innehåll närmast ersätter det kontinentalgermanska värd. — Värdinna, fornsvenska værdinna, från medellågtyska werdinne = fornhögtyska wirtinna (= nyhögtyska wirtin). — Värdshus, 1593 = danska værtshus, efter nyhögtyska wirtshaus (sen medelhögtyska wirtshûs). I fornsvenska i stället gæstahus (allm. germ.; dock ej i got.), hærbærge (se härbärge) o. taværne (se tabernakel); samtliga kvarlevande in i äldre nysvenska Under fornsvenska tid betecknade dock gæstahus särskilt ett i förbindelse med ett kloster stående härbärge för pilgrimer o. fattiga resande, hospitium (jämför holländska gasthuis, sjukhus, hospital), med motsvarande betyd.-utveckling hos hotell (= hospital); alltså ej om såsom affär bedriven värdshusrörelse, liksom också fornisländska o. fornnorska gestahus brukades om hirdens 'gäster' eller om vid de stora bondgårdarna åt främlingar uppbyggt hus. För övrigt återgavs i de urgermanska språk 'värdshus, härbärge' ofta med ord, som bildats av sal, t. ex. gotiska saliþwa, fornhögtyska salihûs med mera Engelska inn, värdshus, utgår från anglosaxiska inn n., rum, hus, jämför fornisländska o. fornnorska inni n., bostad, härbärge med mera o. är besläktat med adverb in, inne. Hotell är i svenska om inhemska förhållande väsentl. ett 1800-talsord (se d. o.). Samma betyd.-utveckling som i det urgermanska 'gästhus' o. i hotell föreligger i de slaviska ord för 'värdshus', som representeras av polska gospoda, tjeckiska hospoda och så vidare, till fornslaviska gospodĭ, herre, motsvarande (trots svårigheten med d) latin hospes (genitiv -pitis; se hospital), vartill hospitium, till stammen i gäst. Värdshusrörelse (i mera modern mening) torde germanerna ha lärt av romarna, där sådan är känd åtminstone från 2:dra årh. f. Kr. (deversoria). — I gamla bibelövers.:s värdskap (2 Mos. 22: 19: 'Den som hafwer värdskap med någon boskap, han skall döden dö') ingår den redan i fornsvenska uppträdande betydelse 'samlag, beblandelse', eufemistisk användning av betydelse 'gemenskap, umgänge'.